Stonewallupproret i USA inspirerade även den svenska HBTQ-rörelsen. Redan i maj 1971 samlade föreningen Gay Power Club ett mindre antal personer för en demonstration. Paroller som fördes fram var att kunskap raserar fördomar, för sexuell jämlikhet samt krav på en objektiv sexualundervisning. Sommaren efter genomfördes demonstrationer i Uppsala och Stockholm.
Under 1960 och 70-talet började medborgaraktivister kämpa för ett upphörande av diskriminering, för frihet och jämlikhet. Aktivisterna lade grunden till det förhållandevis öppna och accepterande samhälle som växte fram i Sverige för HBTQ personer. Sveriges Pride-parad började år 1977 under namnet ”Frigörelseupproret”. Det bytte skepnad åt 1979 och blev ”Frigörelseveckan”. Först 1998 omvandlades rörelsen till att bli Pride som vi känner till det idag. Det är genom den gemensamma kampen som Sverige 1979 slutade se homosexualitet som e
n sjukdom. Värt att notera här är att Sverige var det första landet i modern tid som tog bort sjukdomsstämpeln.
I Sverige förbjöds diskriminering mot bisexuella och homosexuella år 1987. År 2009 blev äktenskapslagstiftningen könsneutral. Redan samma år bestämde svenska kyrkan att samkönade par skulle kunna gifta sig i Svenska kyrkan. HBTQ-par har haft möjlighet att adoptera barn sen 2003. När det kommer till transsexuellas möjligheter till könskorrigering har vägen varit längre. Trots att könskorrigering blev lagligt 1972 så fanns det många krav och regler kring vilka som verkligen fick den rätten. Den som ville genomgå en till könskorrigering skulle från början vara ogift, steril och svensk medborgare. Under 2000-talet blev steriliseringskravet starkt ifrågasatt. År 2013 slopades kravet på sterilisering. I Sverige är Pride-rörelsen idag starkt etablerad och Sverige räknas som ett av de mer progressiva länderna när det kommer till HBTQ-frågor.