Många vinster och förbättringar till trots finns det mycket kvar att göra. Lagstiftningen kring juridiskt kön har en bra bit kvar för att kunna sägas vara fullgod. Idag krävs det att man söker vård och genomgår behandling för att kunna byta personnummer, vilket har väldigt liten betydelse för staten eller någon annan än den berörde. För transpersoner så läggs ytterligare bördor på den enskilde och samtidigt ökar vårdköerna. Det kan ta flera år för en sådan process. I våra grannländer har man redan genomfört separationen av vård och juridik. Många politiker som viftat med regnbågsflaggor på Pride har uttalat stöd för en sådan lagändring, men lite har hänt. Detta trots att lagförslaget ligger redo och den psykiska ohälsan är enorm bland transpersoner som tvingas genomlida denna tungrodda process. Vi har en akut folkhälsosituation där var tredje transperson övervägt självmord.
Föräldrabalken är fortfarande inte könsneutral. För att skaffa barn så är det för HBTQ+ personer en lång och snårig väg genom byråkratin.
På asylområdet utvisas HBTQ personer som flytt för sina liv i långt större utsträckning än tidningsrubrikerna hinner med. En rättsstat måste kunna skydda människor som annars möter en säker död i hemlandet.
Vi ser med förskräckelse på hur mörka krafter tillåts verka i samhället utan att foten sätts ner, t.ex. när aktivister och organisationer får vika sig för nazister på Almedalsveckan – för att vi, som polisen uttrycker det, ”inte är en part i målet” i överklagandet för tillståndet. När de som mördar och förföljer oss ska få stå utanför våra bokbord och seminarier, utan att samhället kliver in och försvarar oss. Det är något väldigt skevt i samhällets syn på vem som har rätt till det offentliga rummet. Våldet och hoten mot HBTQ+ personer är något som måste tas på allvar.
Idag är det inte bara nazister som hotar friheten att älska vem man vill. På platser där Sverigedemokraterna har fått tungt inflytande har man redan börjat motarbeta Pride och HBTQ satsningar. Pride nekas bidrag på moralistiska grunder. RFSL-verksamhet riktad till HBTQ personer som arbetar med psykisk ohälsa, HIV-prevention och hedersrelaterat våld har försökts stoppas. HBTQ-certifieringarna som RFSL gör motarbetas. Sverigedemokraternas politik har redan börjat omsättas i praktik på flera håll i landet.
Mycket mer finns att göra, men den psykiska ohälsan, våldet och hoten måste få ett slut. Vi är övertygade att kärleken vinner över mörkerkrafterna i samhället!